Katinka har laget årets vakreste fotobok

‍

Gratulerer med å ha laget årets vakreste fotobok! Kan fortelle litt om boken og om den nokså lange prosessen som ligger bak dette bejublede bokverket?

Tack så mycket. Väldigt glad för att boken blivit så gott mottagen också här i Norge. För mig blir det mer och mer tydligt att ett bra arbete blir till i dialog. Och det å laga en bok är ju verkligen just det - på så många nivåer. Jag har haft tur att få jobba med så många begåvade personer under den här processen. Bland annat Helge Hovland på Studio Technika och de fantastiska tryckarna på Narayana Press i Danmark. Och så självklart min förläggare - enmansbandet Gösta Flemming som har fotoboksförlaget Journal.

Själva projektet har jag jobbat med i många herrans år - jag jobbar väldigt långsamt. För mig är det viktigt att personliga projekt, som detta ju är, får ta sin tid. Och boken är dessutom en del av ett längre projekt - en fotobokstrilogi som tematiserar nära relationer, identitet och längtan efter tillhörighet. Bristningar är del två i den här trilogin.

I 2018 åkte jag på en fotobokworkshop i Köpenhamn. Den var organiserad av den briljanta men envisa konstnären och designern Jan Rosseel. Jag insåg där och då att det var han som skulle designa min bok. Han kunde lyfta projektet till en helt ny nivå. Jan förstod att jag ville laga en bok som var mer än bara en katalog - som utfordrade det konventionella bokformatet och som var expressiv och dynamisk nok till å bära historien framåt. Men det har oavsett varit en tre år lång brottningsmatch. För det är givetvis inte bara Jan som är envis.

Att laga bok är som att uppfostra en hundvalp. Man försöker gå metodiskt fram, men det är som oftast hejdlöst oförutsägbart. Boken blev dessutom en god del dyrare än vad jag först trott - det var humlor som skulle klistras på omslaget för hand, utklippta hål i sidorna och försättsblad som skulle likna tapeter. För att bara nämna ett par ting som drog upp priset. Men jag är väldigt glad för att jag var så pass oförnuftig att jag inte kompromissade med vad jag ville ha. Och boken är fullfinansierad så det ordnade sig tillslut. Det är så viktigt att våga tro på sin vision. Oavsett vad andra tänker och tycker. En bok stannar ju med en för resten av ens liv. Som en besvärlig äldre släkting som aldrig går hem.

‍

‍

I begrunnelsen fra juryen bak kåringen av Årets vakreste bøker står det bl.a. at "dynamikken mellom abstraksjon, konkrete og ofte sladdete foto, håndskrift, maleri og tekst gjør det til en rik og original historiefortelling med mange lag og muligheter for tolkning." Hvordan har du designer Jan Rosseel gått frem for å forene et så omfangsrikt og ekspressivt materiale mellom to permer, uten at det blir en kakofoni?

Den här boken är ett försök på att konfrontera och dekonstruera barndomens traumatiska upplevelser. Det handlar om å bruke bokformatet för att snickra ihop sin egen bildvärld - ett eget visuellt språk som kan förmedla historien på sina egna premisser. Så att det å laga själva boken kan bli en del av en transformativ process. Förhoppningsvis både för mig som konstnär och för den som ser. För jag tror att det finns många som kan känna igen sig i det att bära på tunga upplevelser från barndomen. Kanske kan boken inspirera andra till att bli mer kreativa i förhållande till egna upplevelser.

Jag hade en intention om å lage boken i samarbete med det barnet som en gång var jag. Därför har jag bland annat inkluderat teckningar och notater som jag skrev som barn. Det finns också korta texter inkluderat i boken. Minne-lyn från uppväxten kallar jag dom, skriva ur ett barns perspektiv. Den rosa färgen som går igen i boken var min absoluta favoritfärg som liten. Faktum är att en del av bokdesignen är inspirerad av den finlandssvenska författarinnan Tove Janssons legendariska barnbok Vad Hände Sen? Bland annat de utklippta hålen i sidorna, de starka färgerna, expressiviteten och lekfullheten. Den barnboken var också min favoritbok som liten. Min bok innehåller som sagt text - dels för att jag ville öppna upp materialet för betraktaren, dels för att jag ville utmana mig själv med ett nytt sätt att kommunicera på. Jan och jag jobbade länge med å finna en måte å kombinera bilder och text på som hade en slags lekfullhet, där texten ibland blev som en del av bilderna.

Jag har också inkluderat ett urval av min stefars Stig Lundgrens målerier och teckningar i boken. Han var konstnär och det var han som lärde mig hur man kan se världen genom bilder. Min stefars konst och förhållningssätt till det å vara kreativ har influerat hela mitt konstnärskap.

‍

‍

Dette er din andre fotobok, og følger opp boken Surfacing fra 2011. Din første bok er allerede innlemmet i kanon-boken The Photobook: A History volume III av Martin Parr og Gerry Badger, og nå er Bristningar kåret til Årets vakreste fotobok/kunstbok. Hva er det med deg og bokformatet?

Det är i gränslandet mellan olika medium; fotografi, måleri, skulptur och collage, att jag finner en intressant spänning. Denna spänning, eller nerv, bruker jag for å visa komplexiteten i nära relationer. Och det är detta som jag tycker är roligast med bokformatet - att kombinera, eller kollidera bilder; gamla familjebilder med nya, färg med svartvitt osv. Så att varje uppslag blir som en egen värld i sig själv. Bokformatet gör det möjligt att befinna sig på randen mellan måleri och fotografi, mellan det enkla och expressiva. Och mellan närhet och avstånd. Bokformatet ger möjlighet till en mer intim kontakt mellan bilderna och den som ser, som passar den här typen av projekt.

Jag är nog en klassisk fotoboksnörd som gillar att gräva ner mig i information om olika typer av papper, inbindning och trycktekniker mm. Det är så taktilt och intressant. Och vartenda tekniskt val man tar kommer att ha en inverkan på hur betraktaren tar till sig och ser på historien. Jag upplever det som extremt givande att befinna mig i denna växelverkan mellan konsthantverk och konst.

‍

‍

Har du en favoritt fotobok?

Robert Franks enkla lilla bok Seven Stories (Steidl) i brunt papp, med hans råa och ömsinta polaroider av flugor med handskriven text rätt på bilden är en av många favoritfotoböcker. Generellt är det här ett av de finare sätten som jag sett text och bild kombineras på i en fotobok. Det finns en lekfullhet här, samtidigt en sårbarhet. Annars gillar jag det mesta som den ukrainska fotografen Boris Mikhailov har fått ur sig genom åren. Det är få som har utfodrat bokformatet - och det fotografiska mediet - så mycket som han. Damian Heinisch praktverk Erde, Feuer, Wind, Wasser är jag också imponerad av. Jag vet vad det kostar att arbeta sig igenom den typen av materia.

‍

‍

Du er allerede i gang med en ny bok. Kan du lette på sløret om den kommende utgivelsen?

Mitt senaste bokprojekt är Shtumer Alef som blir den sista och avslutande delen av min fotobokstrilogi. Och den boken är tänkt att lanseras på Journal förlag i 2025.  Här lyfter jag perspektivet lite och undersöker hur flykt och krig påverkar generationerna som kommer etter. Projektet tar utgångspunkt i min mormor Assne Kahn som flydde undan nazisterna från Norge till Sverige. Det här är ett projekt som både är djupt personligt - ett undersökande i längtan efter tillhörighet, och en kommentar till den tiden vi lever i, där det inte varit så många människor på flykt sedan andra världskriget.

Jag håller också på med ett helt nytt bokprojekt som fått arbetsnamnet Jeg bor utenfor verden. Men först ska det bli till en videobaserad utställning i samarbete med komponist och musiker Frank Havrøy. Samarbete är vägen framåt.

FOTOBOKEN BRISTNINGAR AV KATINKA GOLDBERG MOTTOK GULL I KÅRINGEN AV ÅRETS VAKRESTE FOTOBOK/KUNSTBOK I REGI AV GRAFILL. LES JURYENS BEGRUNNELSE OG SE DE ANDRE KANDIDATENE HER. BOKEN ER UTGITT AV DET SVENSKE FOTOBOKFORLAGET JOURNAL, OG KAN KJØPES OVER DISK HOS TRONSMO. KATINKA VISER UTSTILLINGEN BRISTNINGAR PÅ VESTFOLD KUNSTSENTER TIL OG MED 30. OKTOBER.